Det är inte längesen han var tvungen att gosa med mitt hår för att kunna sova. Som bebis ryckte han loss hårstrå för hårstrå. Jag sov med en nylonstrumpa på huvudet men det hjälpte föga. När han var lite större trasslade han med kladdiga fingrar,
flätade liksom in dom i håret och det gjorde skitont. Väckte mig gång på gång under natten. Men sen till sist blev det mysigt och mjukt, han låg tätt mot min rygg och klappade, killade tills han somnade.
Och nu säger han bara gonatt och vänder sig om. Somnar på en minut. Jag saknar det där trasslandet. Men ibland, när han blir lite osäker, letar sig handen upp mot mitt hår, lindar en slinga runt sitt finger. En snabb dos med trygghet.